Guldsmed Anders Fors
Jag har arbetat som Guldsmed nu i över 40 år, men historien sträcker sig mycket längre än så.
Min far, Guldsmeden Haldor Fors började som guldsmedslärling 1932. 1943 så flyttade han från Östersund ner till Stockholm och startade 1945 sitt företag Guldsmed Haldor Fors. Namnstämpeln HVF registrerade han 1946. 1957 så flyttade min föräldrar till Mälarhöjden där pappa hade gjorde ordning en verkstad i villan. Under 50 och 60-talet så var guldarmband väldigt populära. Idag så är vår specialité att designa vigselringar.
1958 föddes jag och hade glädjen av att ha bägge mina föräldrar i hemmet, då verkstaden låg i bostaden. Detta gav mig möjlighet att följa pappas arbete från par års ålder. När jag började i lekskolan så fick jag en odlad pärla med en mindre defekt och en bit koppar. Med lite hjälp av pappa så gjorde jag en pärlring som en flicka i Lekskolan fick av mig.
På den tiden i början av 1960 talet så gick jag vid 6 års ålder själv bort till lekskolan där man vistades några timmar. Det är lite skillnad mot idag.
När jag började i grundskolan i Mälarhöjden så var jag väl runt 9 – 10 år när jag började göra lite halssmycken som jag sålde i skolan. Ett av de smycken jag tillverkade var av gamla kopparslantar som jag slog upp i puckelankan så jag fick 2 halvor som jag sedan lödde ihop.
Vägen till att bli Guldsmed
Idag så vill samhället ha kontroll på all form av utbildning och tyvärr även när det gäller hantverksyrken. Jag vidhåller att den bästa vägen till att lära sig ett hantverk är som lärling. Jag fick glädjen att följa min far i hans arbete.
Pappa var väldigt pedagogisk och hade ett otroligt tålamod. Han kritiserade aldrig mig utan uppmuntrade mig hela tiden. Tyvärr så var jag som ung väldigt otålig och tyckte oftast att pappas förklaringar och råd tog för lång tid.
Det ledde ofta till att jag försökte mig på att göra arbetsmoment utan att ordenligt tagit fasta på hans råd. Vägen till kunskap kan dock vara lång och snirklig. Pappa berättade om en lärling på en stor verkstad där han jobbade som var helt hopplös. Ingen trodde han skulle kunna bli något. Allt han gjorde blev snett och vint och lödningarna var fula.
Denne unge man blev dock en av Stockholms skickligaste bandmakare. Att han lyckades med detta var en stor portion envishet.
Min egen resa
Jag känner lite igen mig i detta, jag var som ung otålig, men har alltid varit envis och kreativ. Man lär sig också av misstagen, så alla de gånger jag inte lyssnade på min far fick jag lära mig den tuffa vägen genom att få göra om. När jag var 8 – 9 år så fick jag för första gången prova att göra ett guldarmband. Det var ett bisssmarksarmband, en länk som är ganska lätt att göra. Det som är mest jobb är att göra armbandslåset. Det fick pappa hjälpa mig med.
Ibland så kan det först vid 3 gången bli bra och det händer även idag att man får göra om något som inte man till fullo är nöjd med. Det kallas för utveckling och det är något som hela tiden sker för en Guldsmed som är nyfiken och vetgirig.
1977 vid 19 års ålder startade jag mitt företag: Anders Fors Guldateljé och året efter så registrerade jag min ansvarsstämpel: AHF.
Vid ungefär samma tid så berättade min morfar, Arthur Plöjer att han hade guld och silversmeder på sin farmors släkt ända sedan i början av 1800 talet och fram till nutid. Den Guld och silversmedens namn var Isac Malm.
Nu arbetar jag tillsammans med min dotter Jenny
Historien upprepar sig och sedan början av 2000 talet så har jag haft glädjen av att lära ut yrket till min dotter Jenny. Bilden nedan visar oss två tillsammans när vi diskuterar hur vi skall placera klorna i en diamantring där en större prinsess slipad diamant skall infattas.
Nya tiden
I början av 1990 talet så skedde en förändring i branschen. De stora smyckeskedjorna började alltmer importera lågprissmycken från Sydostasien, Indien och andra låglöneländer. Den enda vägen för oss guldsmeder att överleva var att lyfta upp hantverket och distansera oss från det utbud de hade.
Internet
1995 träffade jag min hustru och då kom jag tack vare henne för första gången i kontakt ordentligt med datavärlden. Jag skaffade en dator och började bygga upp en hemsida. Med hjälp av min kreativitet så lyckades jag ta riktigt bra bilder med en Olympus digitalkamera som kostade ca 7.000,-
Skulle jag ha en kamera som kunde ta makrobilder så kostade den ca det tiodubbla. Lösningen blev att jag tejpade en lins med 3 gångers förstoring framför kameralinsen och vips så fick jag en kamera som lyckades ta riktigt bra närbilder av mina smycken. Hemsidorna gjorde jag själv och sakta så började jag nå ut till nya kunder som fick en inblick i Guldsmedens värld och smycken.
Cad
I slutet av 1990 talet så hände nästa stora sak, jag var på en branschmässa och fick inblick i CAD. Att kunna rita upp fotorealistiska bilder tredimensionellt och presentera för kunderna. Tanken för de som skapat dessa cad-program kanske inte i första hand var att vi guldsmeder kunde få fram fotorealistiska bilder, utan snarare att cad-filen kunde användas för att skapa en vaxmodell eller kopplas till en cnc fräsmaskin. Det var något som var helt ointressant för mig.
Bilden nedan visar mig sittande vid datorn när jag skissar upp ett förslag på vigselring och förlovningsring till en kund.
Jag fashinerades av att cad och möjligheten till fotorealistiska bilder gav mig möjligheten att kommunicera bättre med kunden och att vi tillsammans kunde skapa unika smycken, förlovningsringar och vigselringar. Det första cadprogrammet jag skaffade var JewelCad och det dröjde några år innan vi köpte detta. Skälet var en ganska hög kostnad runt 35.000,- och sen utbildning på ungefär samma belopp.
Vad hände med guldsmedsyrket?
Många tror kanske att datorn har tagit över Guldsmedens roll. Nej för oss så är cad en möjlighet att prova nya idéer och ett fantastiskt verktyg för att smidigt skissa fram nya uppslag på smycken.
Bilden nedan visar mig vid ekstubben som smidesstädet står på.
Håll lågan vid liv – lärlingar
Hur ser framtiden ut för guldsmedsyrket? Jag har varit engagerad i Guldsmedsmästarnas Riksförbund och under min tid som dess ordförande så satt jag med i arbetsgrupper som behandlade utbildnings och lärlingsfrågor i yrket.
Det är en stor svårighet idag för ungdomar att komma in i branschen. Många väljer att gå via yrkesgymnasieutbildningarna, men det är få som fortsätter inom yrket om de inte får några praktikplatser.
Jag var med om att skriva en motion där Guldsmeder som tar emot lärlingar skulle få ett skatteavdrag på 75.000,- alternativt få räkna av hela sin arbetsgivareavgift om de tar emot en lärling.
Detta skulle vara betydligt bättre än att som idag kanske få runt 3 – 4.000,- i månaden för att ta emot en lärling, då detta belopp till stor del äts upp av marginalskatten.
Jag är annars optimistisk för framtiden då ett gott hantverk uppskattas allt mer i dessa tider av slit och släng. Visserligen finns det många kunder som endast ser till ett lågt pris, men detta straffar sig och när det t.ex gäller förlovningsringar och vigselringar som skall bäras dagligen och som utsätts för stora påfrestningar då lönar sig ett gott hantverk i längden.
Bilden nedan visar en diamantring som tillverkats och designats i vår ateljé.
För över 210 år sedan så var Isac Malm verksam i Sundsvall, han hade ansvarsstämpeln MALM. Då den inte har registrerats av någon annan så valde jag vid årsskiftet 2017 att registrera stämpeln MALM och tankarna är att jag eventuellt skall skapa en kollektion till hans minne, den första kända guldsmeden i släkten.
CV
Detta inlägg var lite tänkt som ett cv, men blev kanske mer en berättelse om vägen in i yrket för mig. Under alla mina år i yrket så har jag vidareutbildat mig inom olika områden i branschen, såsom bla HRD, dipl. diamantgraderingskurs, gravyrkurs (Magnus Svärd), Juvelfattningskurs (Mangus Svärd), olika cad-utbildningar, Ädelstensutbildning (British Gemmolog association). Utöver dessa kurser så har vi inom Guldsmedsmästarnas Riksförbund något som vi kallar ”rådplägning” mellan medlemmar, vilket innebär att man är varandra behjälpliga med råd och hjälp.
Mvh
Anders Fors
Guldsmed